Idag tänkte jag skriva om ett väldigt ångestladdat ämne, nämligen - framtiden.

Är det bara jag som får panik varje gång ni ser en tant på tunnelbanan? Är det bara jag som sitter och frenetiskt räknar hennes rynkor och senilvårtor? Bara jag som sitter och försöker klura ut om hon luktar som ett grovt gammal sofftyg eller min mormors gamla tax?

 Och gamla par sen, eller gamla och gamla.. jag syftar på de där paren runt 45, de som har nyss utflygna ungar som sitter och funderar på varför dom fortfarande är gifta. De som har varsitt täcke, varsin kudde, varsin sida och varsitt sexliv. Eller varsitt obefintligt sexliv snarare.

Eller barnfamiljerna, två skrikande snorungar som lägger sig på golvet i mataffären och grinar om dom inte får trycka i sig godis. De paren som alltid sa till varandra "men våra barn blir inte såna som dom" Ett år senare tar dom tillbaka det som sagt, biter sig i tungan och intalar sig själva att dom visst älskar sina barn.. och inte att förglömma - varandra. Eller?

Och sedan är det vi, dom, ni, som sitter där, drömmandes om den perfekta mannen som ni ska vara förälskad i resten av livet, vara lycklig med, även när ungjävlarna har kommit ska ni älska varandra, även när penisen gett upp ska du älska honom, även när allt du tyckte var gulligt har blivit vidrigt och irriterande ska du älska honom, i nöd och lust, glöm aldrig det. Eller, åtminstonde i Nöd.

Sitter och häller i mig SanTiago lådvin såhär på denna fina måndagsnatt, i hopp om en helt okej fylla eller en helt okej sömn.

Betongklaffen mitt emot sitter grannen och kollar på porr på sin fina platt-teve.

Jag stod lite och försökte kolla, vrida huvudet av och an för att få en fin vinkel. Jag vet inte, det gick inte så bra, jag såg nån röv guppa upp och ner men mer än så blev det inte.

Försöker fundera på vad mina andra grannar gör nu, en sitter iallafall och kolla på porr, en annan ligger och snarkar, en tredje BORRAR I VÄGGEN hörde jag EXAKT nu när jag skrev det. sjukt.

Varför borrar man i väggen en måndags natt? I ett desperat försök att få vardagsrummet lite trevligare med en handmålad tavla?

Ärligt talat så är jag trött på det mesta.

Det är sånt som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.

Är väl inne i någon slags svacka där allt är ett stort tvivel och jag har ingen aning om vad jag vill.

Saknar min familj varje dag och mina hundar såklart.

Jag saknar min hemstad och allt som jag upplevt där, gatorna, parken, skogen, djuren, saknar till och med den där äckliga lukten från oljefabriken som bolmar ut rök.

Vet inte om det är hälsosamt att vara så familjekär.

Jag har iallafall bestämt att jag ska skriva en lista om vad jag vill ha uppnått och var/vad/vem jag vill vara om 10 år.

 Förresten, nu ska jag bli en liten pussy och sitta bänkad framför melodifestivalen varje lördag, ensam förmodligen eftersom ingen kommer vilja sitta bredvid.