Jag har bara bra minnen från barndomen. Allt ifrån när vi kapade gräs med lie, vände det, och några veckor senare hämtade det torkade höet med häst och vagn. 

När vi hämtade ljumma ägg från hönshuset, släppte hästarna på sommarbete, när mormor satt på en pall framför våra 10 vinbärsbuskar och fyllde hinkvis med vinbär som vi senare skulle göra saft på.

När jag sprang hem från skolan för att jag ville komma hem till Magda och leka med henne.

När vi fick kattungar, om och om igen och jag fick döpa alla.

Glädjen man känner av att bada i en liten plastbytta man knappt får plats i.

När pappa och jag plockade svamp ensamma i skogen.

Min storasysters passion för hästar och min lillasysterns passion för att aldrig ha byxor eller blöja på underkroppen.

De stora barnkalasen vi hade, alla var avundsjuka på oss. Vi fick så många djur vi ville, hade ett varsitt rum, en snäll glad mamma och en rolig pappa.

Jag minns att det alltid var sommar, åtminstonde tyckte jag alltid att det var det. 

Man sprang alltid barfota och hade alltid solen i ögonen.

Jag minns hur mycket jag tyckte om fredagkvällarna. 

Då kollade vi på fångarna på fortet, åt popcorn och drack hemmagjord vinbärssaft, och jag fick somna i soffan.

Pappa fick alltid bära upp mig, kroppen bara hängde och slängde när han bar mig upp för trappan till min säng i mitt överstora rum med ninjaturtles och läskiga djur över hela golven.

Sen somnade jag om med TV-ljudet  dovt i bakrunden, hörde mamma och pappa prata där nere.

Det var en av de bästa stunderna jag visste.

Alla var lyckliga och pappa var nykter.