Jag skäms faktiskt. Jag skulle ju skriva oftare.

Okej. Om tre dagar åker jag till Karlshamn. Ska bli alldeles, alldeles underbart samtidigt som det är något som hugger till ibland.

Sen har vi ju dom där gatorna och det där huset, och allt som kommer däromkring. 

Men mestadels bra känslor såklart, gå på torget som man gått så många gånger, ta en kaffe på briggen, köpa en munk i munkboden, kolla på alla 20-åriga morsor som förmodligen står och snackar skit om nån som ser bättre ut än dom. (nej bara för att man bli morsa så betyder det inte att man automatiskt blir snäll mot sina medmänniskor) 

Åh! Mitt karlshamn, min småstad. 

Okej! Snart är det nytt år, sjukt!? Vart tar tiden (ungdomen) vägen.

Vad jag ska sikta på att uppnå 2012? Det var en lätt fråga. Jag tänkte ta reda på vafan jag vill göra.

Sedan jag var på healingen har jag varit väldigt glad och nästan lite lättad.. bara efter en gång? Jag fattar inte det där. Sitter det i huvudet? Hon insisterar att det sitter i mitt bröst och min mage. Det tunga alltså.

Jag tror också det beror på att jag verkligen kände mig sedd, av henne. 

Jag har alltid varit emot att ge folk pengar för en "tjänst" för det är väl en tjänst? Jag betalar henne så att hon kan göra mig hel. Och har alltid trott att det ska kännas så fult och falskt.. men från hennes sida kändes det bara genuint. Hon såg mig. Hon lyssnade på mig, frågade mig, sa åt mig. 

Hon pratade inte om sig själv, hon avbröt mig inte för att berätta något kul som hänt, fick ingenting jag sa att handla om henne. Bara..full fokus Linnea Sandelius.