Jag gick in på McDonalds idag för att köpa mig en fiskburgare, vad möts jag av när jag kommer in? Jo, otaliga mammor med sina stora jävla barnvagnar.

Jag ställer mig i en kö, som ör typ 20 meter lång för att barnvagnarna tar upp en meter per vagn.

När jag väl hade fått min fiskburgare så försökte jag "smidigt" pressa mig igenom detta hav av ungar och vagnar och fan och hans moster.

Slog mig ned där det var så lite ungar som möjligt, och naturligvis kommer det två mammor med varsin vagn varav det är tvillingar i en vagn.

vad kan dom ha varit.. max ett år? Den andra ungen var kanske 2.

Dom tar upp sina Happy Meals och fyller bordet med leksaker, pommes och äppeljuicer. Öppnar maten och börjar göda ungarna.

Alltså sluta! Har ni inget vett i skallen eller, sluta ge 1-åringar friterad potatis, läsk och sladdrig hamburgare.

Förstår ni inte vad ni gör? Ni kartlägger era barns framtid till total misär, åderförkalkning samt fettberoende.

Skaffar ni ungar så kan ni väl åtminstonde ge dom riktig mat. Är det jobbigt att göra köttbullar och potatis? Och då menar jag inte nån jävla mamma-scans färdigköttbullar, utan RIKTIGA som man gör själv, och som min mamma alltid gjorde.

Förstår ni inte att era barn bara kommer vilja ha pizza, hamburgare och läsk i framtiden? Att all sund mat bara ses som förkastligt och tråkigt.

Alltså ni är hemma, förmodligen i nån fancy trea på kungsholmen, er man jobbar på kontoret till  18.00, ni har ett barn att ha hand om, fine, visst, det kanske är jobbigt och uttröttande, men hur jobbigt och uttröttande är det inte när du förstår att ditt barn har hamnat i ett beroende av friterad mat och fetma för att du inte orkade rulla lite köttbullar.

naej, skärpning mammor!

Åter till tvillingarna och 2 åringen, som förövrigt har de drygaste mammor man kan tänka sig. Den ena mamman ger ungen en pommes och han vill inte ha så han vrider bort huvudet, och hon kläcker ut sig "vad skulle hända om mamma lämnade er här, va, vem skulle ta hand om er då?"

Vafan är det för jävla tomma hotelser för att skrämma ungarna?

Sedan börjar den ena ungen nicka lite och digga till musiken (alltså det var inte det minsta gulligt) Men oj vad mammorna tyckte det var gulligt och fruktansvärt kul! Dom började skratta ohejdat och tittade liksom sig omkring och sökte ögonkontakt med folk, bland annat mig, för att även jag skulle le och tycka det var gulligt/sött/kul. Jag bara tittade likgiltigt och tog ett bett från fiskburgaren. Ursäkta men jag tycker inte det är kul när ett barn nickar lite, jag har ingen relation till ditt barn, jag tycker inte ditt om ditt barn. Låt mig bara äta min fiskburgare ifred.

Idag tänkte jag skriva om ett väldigt ångestladdat ämne, nämligen - framtiden.

Är det bara jag som får panik varje gång ni ser en tant på tunnelbanan? Är det bara jag som sitter och frenetiskt räknar hennes rynkor och senilvårtor? Bara jag som sitter och försöker klura ut om hon luktar som ett grovt gammal sofftyg eller min mormors gamla tax?

 Och gamla par sen, eller gamla och gamla.. jag syftar på de där paren runt 45, de som har nyss utflygna ungar som sitter och funderar på varför dom fortfarande är gifta. De som har varsitt täcke, varsin kudde, varsin sida och varsitt sexliv. Eller varsitt obefintligt sexliv snarare.

Eller barnfamiljerna, två skrikande snorungar som lägger sig på golvet i mataffären och grinar om dom inte får trycka i sig godis. De paren som alltid sa till varandra "men våra barn blir inte såna som dom" Ett år senare tar dom tillbaka det som sagt, biter sig i tungan och intalar sig själva att dom visst älskar sina barn.. och inte att förglömma - varandra. Eller?

Och sedan är det vi, dom, ni, som sitter där, drömmandes om den perfekta mannen som ni ska vara förälskad i resten av livet, vara lycklig med, även när ungjävlarna har kommit ska ni älska varandra, även när penisen gett upp ska du älska honom, även när allt du tyckte var gulligt har blivit vidrigt och irriterande ska du älska honom, i nöd och lust, glöm aldrig det. Eller, åtminstonde i Nöd.

Sitter och häller i mig SanTiago lådvin såhär på denna fina måndagsnatt, i hopp om en helt okej fylla eller en helt okej sömn.

Betongklaffen mitt emot sitter grannen och kollar på porr på sin fina platt-teve.

Jag stod lite och försökte kolla, vrida huvudet av och an för att få en fin vinkel. Jag vet inte, det gick inte så bra, jag såg nån röv guppa upp och ner men mer än så blev det inte.

Försöker fundera på vad mina andra grannar gör nu, en sitter iallafall och kolla på porr, en annan ligger och snarkar, en tredje BORRAR I VÄGGEN hörde jag EXAKT nu när jag skrev det. sjukt.

Varför borrar man i väggen en måndags natt? I ett desperat försök att få vardagsrummet lite trevligare med en handmålad tavla?

Ärligt talat så är jag trött på det mesta.

Det är sånt som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.

Är väl inne i någon slags svacka där allt är ett stort tvivel och jag har ingen aning om vad jag vill.

Saknar min familj varje dag och mina hundar såklart.

Jag saknar min hemstad och allt som jag upplevt där, gatorna, parken, skogen, djuren, saknar till och med den där äckliga lukten från oljefabriken som bolmar ut rök.

Vet inte om det är hälsosamt att vara så familjekär.

Jag har iallafall bestämt att jag ska skriva en lista om vad jag vill ha uppnått och var/vad/vem jag vill vara om 10 år.

 Förresten, nu ska jag bli en liten pussy och sitta bänkad framför melodifestivalen varje lördag, ensam förmodligen eftersom ingen kommer vilja sitta bredvid.

Visste ni att..

..Jane iredale är bättre än i.d?

..Jag har en het man?

..Manliga Porer är roligare att klämma än kvinnliga?

..Blondinbella ser ut som en gris?

..Jag lyssnar på Boaz Mauda i salongen?

..Sarbi spelar på kafe 44 på lördag?

..Det är 7 timmar kvar tills jag slutar?

..Jag kan vara sjukt trevlig om jag vill?

..Jag äger på ansiktsbehandlingar och vaxning?

..Jag gillar öl nåt så fenomenalt mycket?

..Min stamkrog heter Kellys?

..Jag kan sjunga en hel låt på spanska?

..Är skicklig på att manipulera och få som jag vill?

..Min favoritmat är indiskt?

..Johnny depp är den vackraste mannen jag någonsin skådat?

..Jag kommer från landet?

..Fyllan värmer bäst?

För en månad sen var jag hemma hos mamma och pappa och firade jul, då sa jag: Det är helt underbart, jag har fan inte varit sjuk på ett år!

Dagen efter fick jag vinterkräksjukan, två veckor senare halsfluss och nu sitter jag med en cpförkylning.

Förstår ni nu varför man ska hålla käften?

När man tittar ut genom fönstret så möts man av grå betong, regn, och deppiga människor. Varje dag vaknar man upp och tror att man är i ryssland.

Imorse hände dock nåt sjukt, jag ställde som vanligt klockan på 08.00, vaknade dock någon gång efter sju av FÅGELKVITTER. Ja ni läste rätt!

Så därför gav jag ifrån mig ett leende, ett pust och en snytning. Sedan somnade jag om.

Nu sitter jag på jobbet och längtar efter min man.

Och förstås den varmrökta laxen jag har hemma!

Jag satt och åt chili con carne och macka och det slog mig att leva är en stor enda misär.

Man gör ju aldrig någonting som man verkligen vill. Ständigt dessa jobbiga saker som man egentligen inte vill göra som upptar hela ens jävla liv.

Jag ville inte födas, eller, jag bad iallafall inte om det.

Jag ville inte gå till dagmamman. Jag ville inte leka med dom andra barnen.

Jag ville inte börja skolan. Jag ville inte känna mig värdelös.

Jag ville inte äta upp maten på tallriken den där gången då det var blodkorv och rotmos.

Jag ville inte gå bild och form på gymnasiet.

Jag ville inte ha högläsning om den engelska litteraturen för hela jävla klassen.

Jag ville inte berätta för mamma att jag visst super, röker och knullar.

Jag ville inte börja jobba på puben. Jag ville inte att fulla as skulle kladda på mig och dra sexistiska skämt som jag absolut inte ville skratta till. Jag ville egentligen inte göra slut med mitt ex. Jag ville egentligen inte utbilda mig till hudterapeut.

Jag ville inte ta den där hemska examen som gjorde mig till psykfall i flera veckor. Jag ville inte att Marieke skulle åka till israel. Jag vill inte jobba överhuvudtaget. Jag vill inte hyra i andra hand. Jag vill inte vara en otrevlig ärkesubba mot min pojkvän.

Jag vill inte äta denna jävla chili con carnen jag ätit i 3 dagar. Jag vill inte titta i diskhon och se hur mycket disk det ligger däri, och jag vill absolut inte diska upp den.

... som blev till en bra pga lite kultiration på jobbet.

Kollade på reprisen av Lets dance igår, (ja endast för att se hur blondinbella gör bort sig i rikstelevision)

"Lets dance är skitcoolt!" Alltså, avlid, snälla?

Det hände en störd grej i fredags. Jag och min vapwndragare var ute med två killkompisar, först blev det theodoras och sedan kellys som alltid.

Vi köpte öl och grabbarna satte sig och började ragga på två brudar vid ett bord.

Efter ett tag så gick vi dit för vi skulle se vad det var för småtjejer som hade börjat stöta på. Jag satte mig i Andreas knä för att det inte fanns någon plats runt bordet.

Efter ett tag visade det sig att min käre man som förövrigt låg hemma och sunkade kände en av dem tjejerna vid bordet, vilket jag inte visste då, och hon sa heller ingenting om att hon kände honom. Istället började hon fråga ut min killkompis, "har inte hon pojkvän? varför sitter hon i hans knä?"

Sedan messade hon min pojkvän och berättade att jag satt i en främmande mans knä, SAMT att den lilla #"##¤%&%  tog ett FOTO på mig utan att jag visste om det och skickade det till min man. "En bild säger mer än tusen ord" Skrev hon sen.

Att hon kände min man, samt att hon tog foto på mig och andreas fick jag inte reda på förrens dagen efter. Det hela kändes då helt sjukt och bisarrt samt jävligt olustigt.

Får man göra så, vad tycker ni?

Det sjuka var att det var inte jag som gjorde min man upprörd, utan det var hennes jävla spekulationer tagna från luften.

Gah.

Behöver jag förklara varför jag avskyr kvinnfolk?