Tyvärr får jag inte ur en vettig mening ur min hjärna ikväll så jag nöjer mig med en bild på min stjärna och en stor tacksamhet över att du alltid förstår mig och står på min sida (för det mesta) inte dömer mig för mitt (ibland) osunda leverne och mina osunda relationer till vissa människor.

Du gör mig till en bättre människa!

Sitter och dricker mitt Te som tydligen ska lugna stressade nerver och få mig att somna lättare.

Tänkte på det här hur mycket människor man har träffat under det här året, och hur många jävla ytliga kontakter man har skapats sig.

Män som varit i ens tankar och vardagsliv för att sedan bara försvinna från jordens yta.

Hur mycket bra män man tro sig ha träffat, som bara visat sig totalt floppar som man bara vill ha bort (och som man har fått bort efter ett tag när man ignorerat dom och inte svarar på samtal och mess)

Jag kan tänka mig att om jag hade träffat någon man som varit som jag hade jag fått spärras in på hispan.

typiska karaktärsdrag för män man inte vill träffa (och mig):

- visar sig kall

- känslomässigt handikappad

- svårt att uttrycka sig i tal

- humörsvängningar

- dissig

- får dig att känna sig mindre än du är

- "försvinner" istället för att säga tack men nej tack

- har en egenkärhet som inte är nyttig för någon part

- ska alltid ha rätt och kan inte erkänna sina fel

- har svårt att ta kritik och försvarar sig på ett elakt och huggigt sätt

- ger ett nonchalant uttryck

Och ja, hade jag träffat en sådan här man som följer dom här punkterna hade jag blivit fett intresserad. Men grejen att dom visar aldrig det, dom vill visa sig bra och duktiga och som en hyvens kille, sedan kommer storstadsfenomenet in och man är bara en myra i mängden, det finns ju så många andra snygga, roliga och bättre där ute som du inte vill missa, och man kan ju inte gå miste om dom för att man ska binda sig med EN!

Förr i tiden var ju tanken att man skulle hitta just DEN jäntan som man skulle gifta sig med och skaffa familj med, nu verkar målet vara att vara med så många som möjligt innan man hittar den där jäntan/pojkspolingen som man motvilligt ska vara med tills man spyr på det.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag vet bara att jag själv har fallit för denna sjukdomen själv, tro att allt är bättre, gräset är grönare, varför ha en när man kan ha flera?

Har någon botemedel på detta eller vet hur man bli av med denna fastbitna och hemska sjukdom, snälla ge mig recept eller slå mig bara i huvudet?

För jag tycker ärligt talat att det är skit

Håller fortfarande på att kurera och återhämta mig från årets hårdaste bakfylla. Helgens lärdom: Blanda aldrig öl, vin, jägermeister, kahlua, dooleys och minttu under en och samma kväll!

Det var i varje fall en jäkligt lyckad afton med Andreas och trivsam musik. Och vi höll oss som vanlig till våra 3 samtalsämnen: Mat, sex och idol!

När jag cyklat hem imorse så slog bakfyllan till, jag blev helt matt och la mig i soffan och tittade på Så som i himlen och lipade floder för den är så fin.

Fick mer helene-sjöholm sug och laddade ner hela Kristina från Duvemåla-skivan som är sååå bra.

Förresten, det skulle vara intressant att veta vem just DU är dom läser detta smått tråkiga inlägg precis just nu.

Jag har ju faktiskt ingen aning om vem och vilka som läser min blogg.

Så, med detta vill jag att du skriver ditt namn (altenativt även ditt nummer om du är man och snygg)

Förlåt för totalt onödigt inlägg, men även jag  kan ha dåliga dagar.

Snart ensam mamma söker och dagens låt är kristina från duvemåla - min lust till dig.

Fyfan vad jag är trött på idol-anna!

När jag startade min nya blogg så hade jag lovat mig själv att inte slänga skit på andra, men jag kan fan inte hålla mig när jag får fitt-anna upptryckt i ansiktet varje fredag.

Visst, hon kan sjunga, det kan hon. Men hennes osmakliga jävla kristna personlighet gör det rentav plågsamt att titta och framförallt LYSSNA på människan.

Vad är grejen att tala och föra sig som en 40-åring när man är 16 år?

Varför talar du så lugnt, stillsamt och klokt jämt? Du skall inte upp i predikstolen anna, du är med i ett ungdomsprogram.

Kan du inte bara ta en vodkashot, komma ut ur godhetsgarderoben och suga lite kuk som vi andra?

Åh vilket utsökt litet kvällsmål jag precis kokade ihop!

Fast jag kokade inte det, jag gjorde det med mina bara händer, ingen tillagning alltså. Jag använde dock en matberedare till hjälp.

Gick i affären ikväll och skulle köpa färdig hommus, men ack och ve vad den var dyr. Så jag köpte istället 2 konservburkar med kikärtor och spatserade hem. Jag köpte också fullkorns-tunnbröd samt svarta oliver med kärnor.

Först mixade jag den första burken med kikärtor, tillsatte rikligt med olivolja, peppar, färsk vitlök och en skvätt citron.

Sedan lade jag geggamojjan i en burk. Sen mixade jag den andra burken, samt att jag hackade färsk chili, och som i den första röran så tillsatte jag citron, vitlök och olivolja. Jag rörde också ner chilikrydda och lite röd curry.

Nu har jag två hoummusröror i kylen, en naturell, och en chilikryddad!

Hungrig blev ja naturligvis i all min upprymdhet och kockfärdighet, jag tog ett tunnbröd, smetade in båda rörorna som smör ungefär, fast lite mer.. sedan lade jag till grönsallad, tomat, majs och gurka, samt kärnade ur lite oliver och i med dom också. Och det blev så jääääävla gott! Och ännu bättre, det lär ju vara farligt nyttigt!

Nåväl. Nog med recept för i afton.

Idag har jag arbetat på mitt hederliga arbete som servitris. Det var kul! Jag var i en matsal och restaurang för fabriksarbetare (och ja, ni kan bara tänka er hur testosteronet flödade när byggarbetarna satt och håvade i sig kalops med brunsås och lingon) Att det sedan var en ny medarbetare, smärt och kvicktänkt och framförallt TREVLIG, gjorde att dom nyfiket tittade och hälsade, samtidigt som dom slurpade i sig dagens mål.

Jag känner mig glad idag, glad och trött. Jag har gjort någonting med min dag. Jag har jobbat, jag har tjänat pengar, jag behövs!

Ja, imorgon är en ny dag, med ny disk att plocka, nya dieseldoftande arbetande män att servera. Sov i frid,

det ska iallafall jag göra, och dagens låt är: Travis - last train.

En svag, dov känsla av optimism har infunnit sig idag. Det är inte vanligt gott folk!

Imorgon och i helgen ska jag jobba som servitris på en restaurang, jag skall vara snygg såklart, slank figur, svarta cheap monday, svart t-shir, stramt uppsatt hår i en fläta, samt en lätt id-make up. Trevlig och tillmötesgående skall jag också vara, hoppas jag vaknar på rätt sida bara, annars blir jag the waitress-from-hell!

Nästa vecka skall jag stå och göra reklam och bjuda på ost i en välsorterad ica-butik i fruängen.

Jag klättrar visserligen inte på den karriärstegen jag förväntade mig, men jobb som jobb, man måste börja nånstans, visst?

Och steget från ostförsäljare till hud och spaterapeut faller inte så långt från varandra? (åtminstonde inte när jag fick en dam med tinea unguium i salongen i skolan, det stank ost i hela pedikyrhytten samt att när jag skrapade med pedikyrinstrumentet under hennes tånaglar kom det ut en keso-liknande massa)

det jag ville säga med detta var, är ni i fruängen på torsdag, kom till mig och smaka ost!

Jag är inte alls trött just nu, konstigt för jag somnade klockan 5 imorse, låg och nojjade över diverse ting som thank god nu är ur världen.

Well, Här har ni en tinea unguium, och dagens låt är Bob Marley - Roots rock reggae

Tänkte på det här med vännernas betydelse i ens liv ikväll.

Även fast ni kanske inte tror mig när jag säger det, så är jag glad att jag inte är en hejhurärläget-människa. Jag är glad att jag faktiskt kan gå omvägar för att slippa träffa på någon människa som jag vet kommer fråga mig hur läget är, och förväntar mig att jag frågar det tillbaka.

Varför skulle jag fråga det tillbaka? Jag bryr mig inte, alltså frågar jag inte.

Och folk som känner mig vet också, att när jag frågar hur dom mår så vill jag verkligen veta hur dom mår, jag frågar inte det som nån sorts artighetsfråga som alltid kommer efter "hej" eller "tjena"

Och nu säger ni kanske att ni också bara vill veta hur folk mår när ni frågar, men ni kan fan inte smälla i mig att ni undrar hur Christer på ica som gick i din klass i mellanstadiet mår?

Visst blir du omtyckt, känd som killen eller tjejen som är så trevlig och social mot alla. (andra ord för ytlig) Men hur kul är det, tänk hur många ytliga kontakter man måste samla på sig under åren, till sist kan man inte gå nånstans utan att någon frågar hur läget är.

Och tänk när läget är riktigt riktigt illa, du har förlorat fru och barn, supit upp ditt sparkapital och lever på kyckling och öl, en dag går du din vanliga dagsrunda med hunden (det enda din fru lämnade kvar hos dig) till bolaget, och där kommer han, Christer från ica från mellanstadiet, gående med sin fru och ser lycklig ut, vilket han också är(christer på ica var för övrigt inte en lägetmänniska)

Han tänker att "han, han där brukade ju alltid hälsa på mig för många många år sedan, han var alltid så trevlig och omtyckt, kanske man ska säga hej" Så christer på ica säger hej till dig, frågar dig hur läget är.

Och i all din misär, hur jävla dåligt du än mår, tänk på det faktum att du inte känner christer på ica ett enda jävla dyft, du minns att han hade blåa kalsonger på gympan och kallades tönt-crille. Men det är också det enda, och nu frågar tönt-crille hur läget är. Och det värsta är att du måste säga "jotack det är bra, själv då?"

Hösten närmar sig, och dagens låt är Sigur ros - Heima.

Är rädd för att mina sömnproblem kommer komma tillbaka nu när min framtid är osäker och min tankeverksamhet ständigt är i arbete.

Jag har lyssnat på coldplay - viva la vida 50 gånger idag tror jag.

Min vilja är det inget fel på, snarare mina handlingar, dom kommer bort liksom.. det finns så mycket annat att göra än o söka det där jobbet.. bre en macka t ex.. rasta hundarna.. klia sig i skrevet.

Kommit underfund med att det är lättare att inte tycka om någon, det mesta var så mycket lättare när det var impa, pimpa, pumpa, dumpa, bye ditt snille, nästa kille!

Men vem har sagt att lätt = bra?

Nattens fråga:

"Vafan gör jag här!?"

Lova mig att du läser vartenda ord långsamt i texten nedan.

I use to rule the world

seas would rise when I gave the word

Now in the morning I sleep alone

Sweep the street that i used to own.