I magen känns det som ett tomt svart hål, jag vet inte vad det behövs fyllas med, alkohol..kärlek.. stockholm..

Jag glider närmre och närmre verkligheten, för att jag är på en plats jag inte vill vara.

Jag har varit här en vecka nu och kroppen skriker efter att komma "hem" till stockholm igen.

Mamma vägrar förstå att jag inte kommer må bra om jag stannar här hemma.

Jag får försöka fylla tomheten efter stockholm och mina vänner med alkoholhaltig dryck.

Dagens fråga, "Vad fan gör jag här?"

Packade stora väskan ner till karlshamn igår.

Skall vara här på obestämt tid, kortast möjligt om jag får bestämma.

Jag hade i varje fall en väldigt gemytlig dag med andreas i afton, vi promenerade 1 timme till olika affärer för att få tag till ingredienser till sen där förbannade lasagnen. Sen lagade vi lasagnen och såg på Färjan och åt upp 1 och en halv form lasagne.

Nu ligger jag i min säng och är frusterad över de framtida månaderna här, i karlshamn. Jag kan inte fatta att jag skall vara här. Så hastigt gick det också, jag hann inte tänka.

Men vad gör man, kan inte annat än konstatera att jag valde fel yrkesliv.

För i slutändan är det enda som är viktigt att man är glad.

jag tänker, grubblar, velar mer än, känner, längtar, trånar och går åt.

är jag hjärtlös och förfallen?

vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nå, tills bara skulden gör oss två, det är bara tur att hjärtat klappar ändå.

vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag? var det du som blev som jag? och alla ögonblick vi jagar för att vara nånting mer än "bra å ha"

och stjänor glittrar vackert och det vimlar av passioner kan det tyckas, men inga stjärnor inga himlar, över dom som inte lyckas.

dina ögon, dina ögon, dina ögon jag kan se att dom förått mig, och dom som brukade vara det enda trygga jag visste.

aldrig att jag låter det glida igenom mitt hjärta för muren runt det släpper inte ut nån.

Nu har jag städat och packat i tre timmar. Mitt rum på birger jarlsgatan är nu relativt utstädat och ser nu faktiskt ganska respektabelt ut.

Men fan vad grejer jag har, det blir till att bära! Har redan gått till mia med en omgång och tryckt in i hennes garderob.

Satt på bussen imorse och tittade ut genom fönstret på träden som for förbi och det knep till i hjärtat av saknad av min familj och - tro det eller ej, min hemstad.

Det är något visst med att landa på ronneby flygplats och kliva ut planer och direkt mötas av en frisk fläkt av blekinge!

Nu är det bara en och en halv vecka till jag får återse min älskade syster, mina hundar och mamma och pappa.

Medans jag städade ut mitt rum så funderade jag mycket på vad som komma skall, det kändes lite som att jag var klar med stockholm.

Men jag vet att när jag varit hemma i karlshamn i cirkus en vecka börja det krypa i kroppen och jag vill "hem" till stockholm.

För stockholm är ju mitt hem, jag har ju bott här i över ett år, jag har haft mitt liv här och alla mina prylar, i karlshamn har jag inte ens ett eget rum längre.. och då vet jag inte riktigt om jag kallar det mitt hem.

Flyttar jag ner till karlshamn för en tid så vet jag att jag kommer sakna stockholm så otroligt mycket att jag kommer nästan dö!

I dont know what to do. At all

Kära dagbok

Idag har varit en tråkigt dag, bara legat och kollat på naturprogram och klappat en mus.. ja min egen och en annan.

När jag skulle köpa klementiner på min konsum idag så var det ett sånt där vanligt irritationsmoment.. Jo, det var två kassor öppna och jättelånga köer.. mannen i ena kassan ropade i högtalaren "öppna kassa 3, öppna kassa 3"

Robert kom och öppnade kassa tre och jag stod näst-näst-längst fram i kassa 2 och det var en kärring med en hel jävla vagn framför mig.

Men likt förbannat så springer subborna bakom mig fram till kassa 3.

Jag frågar då mig själv, är det rimligt, att jag som stått och väntat i 10 minuter på att få handla en liten påse klementiner bakom en stor kärring som storhandlar, inte ska få gå lugnt och stilla till den andra kassan utan att bli nersrpungen av en skock jävla kö-fascister som till varje pris ska komma först TROTS att dom precis ställt sig längst bak i kön?

Tack och lov så var det en vettig jävla man som petate mig på ryggen och pekade till kassa 3 "vill du ställa dig där?" "nej.. gör du det" sa jag för att han var så pass vänlig och frågade. 7 minuter senare fick jag handla min påse med 7 klementiner för 13.50, som förövrigt redan är slut.

Hela morgonen har jag tänk på en av mina bästa utekvällar någonsin.

Jag och marieke skulle fira hennes 22 årsdag och började med att gå till ringen och handla massvis med tacogrejor, sen så lagade vi taco.

Jag hade köpt jordgubbsvin som vi slurpade i oss ganska snabbt.

Sen lyssnade vi på musik och skrek med i schlager och westlife.

Sedan kom mia och vi började kröka ännu mer.

För att efter det gå till snaps uteservering och ta en öl, detta hör till att vi alla tre hade partyhattar för att fira mariekes dag!

Det ösregnade hela vägen från marieke och till snaps så vi fick ha tidningar över hvuudet för att inte bli blöta, vilket vi blev ändå.

Sen var det som vanligt kellys.

Efter vi hade shotat och krökat lite där så kom agustin som vi träffat dagen innan och hade med sig massa vänner.

Ett tu tre så var vi i deras van på väg till en efterfest där dom bodde.

inte förren vi var där så fortstod jag var vi faktiskt var, och vilka dom faktiskt var.

Det visade sig att dom var arkitektstudenter på genomresa genom världen, vi befann oss på karlaplan på den uruguayiska ambassaden, med pool, bastu mm. Vi bastade, alkade, rökte, lyssnade på spansk reggae och badade i poolen till sju på morgonen då det bara var jag och pablo kvar i bastun, alla andra hade däckat (eller gjorde diverse andra sysslor!)

Marike och agustin låg och höll om varandra och sov så sött så jag droppade lite vatten i ansiktet på henne så hon vaknade. Sedan gick vi hem, det låg ju på karlaplan så det var nära mig, mia och jag var fortfarande piggiluriga men marieke var helt fucked up och kunde knappt gå, men vi följde henne till tuben sen promenerade vi hem.

Well. Det var den mest lyckade utekvällen under hela detta året iallafall.

Här är 3 bilder från kvällen.

Snart har helgen passerat igen. känns alltid lika vemodigt.

Imorgon kommer nathalie hem från prag iallafall.

inget jobb och snart inget "riktigt" boende, det blir lätt att man känner sig som en andra-klass medborgare, överflödig.

När jag väntade på tunnelbanan mot mörby i gamla stan så var det två fyllon som stod på perrongen mittemot. En indian och en fet jävla kärring som stod och råhånglade, jaha tänkte jag (som själv är emot hångel offentligt)

jag fick väl motvilligt acceptera deras "kärlek".

När han sedan stack ner sin hand i hennes tröja och plockade upp ett stort fläskigt vitt bröst och började slicka på det fick jag dock kväljningar och klöktes nästan! Samtidigt som detta horribla hände så lyssnade jag på the killers - when you were young så nu är denna låten besudlad av ett hängigt och fläskigt bröst från en alkiskärring. Tack för det, jättetack, verkligen.

Ja men visst är nu denna lördag fulländad.

Andreas skickade denna bild till mig från när han och jag var på romantisk semester på någon öde ö. Jag minns dock inte själva händelsen!