Jag satt och åt chili con carne och macka och det slog mig att leva är en stor enda misär.

Man gör ju aldrig någonting som man verkligen vill. Ständigt dessa jobbiga saker som man egentligen inte vill göra som upptar hela ens jävla liv.

Jag ville inte födas, eller, jag bad iallafall inte om det.

Jag ville inte gå till dagmamman. Jag ville inte leka med dom andra barnen.

Jag ville inte börja skolan. Jag ville inte känna mig värdelös.

Jag ville inte äta upp maten på tallriken den där gången då det var blodkorv och rotmos.

Jag ville inte gå bild och form på gymnasiet.

Jag ville inte ha högläsning om den engelska litteraturen för hela jävla klassen.

Jag ville inte berätta för mamma att jag visst super, röker och knullar.

Jag ville inte börja jobba på puben. Jag ville inte att fulla as skulle kladda på mig och dra sexistiska skämt som jag absolut inte ville skratta till. Jag ville egentligen inte göra slut med mitt ex. Jag ville egentligen inte utbilda mig till hudterapeut.

Jag ville inte ta den där hemska examen som gjorde mig till psykfall i flera veckor. Jag ville inte att Marieke skulle åka till israel. Jag vill inte jobba överhuvudtaget. Jag vill inte hyra i andra hand. Jag vill inte vara en otrevlig ärkesubba mot min pojkvän.

Jag vill inte äta denna jävla chili con carnen jag ätit i 3 dagar. Jag vill inte titta i diskhon och se hur mycket disk det ligger däri, och jag vill absolut inte diska upp den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag har en relation hakar jag upp mig på allt som känns fel och dåligt, som att jag letar efter saker bara för att kunna avsluta nåt, och påbörja nånting annat. När man sedan blickar bakåt tänker jag bara på det bra, på det som betydde nånting....

Efter snart ett år hälsar jag mig själv tillbaka till bloggandet. Väl mött Linnea! ...

Det kan inte krävas mycket i barndomen för att man ska bli känslomässigt rubbad som vuxen. Jag var alltid ett glatt barn, glatt men eftertänksamt.  Hade mycket idéer om hur saker skulle vara och om det visade sig vara fel eller om nån sa emot kun...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...