Sitter och dricker mitt Te som tydligen ska lugna stressade nerver och få mig att somna lättare.

Tänkte på det här hur mycket människor man har träffat under det här året, och hur många jävla ytliga kontakter man har skapats sig.

Män som varit i ens tankar och vardagsliv för att sedan bara försvinna från jordens yta.

Hur mycket bra män man tro sig ha träffat, som bara visat sig totalt floppar som man bara vill ha bort (och som man har fått bort efter ett tag när man ignorerat dom och inte svarar på samtal och mess)

Jag kan tänka mig att om jag hade träffat någon man som varit som jag hade jag fått spärras in på hispan.

typiska karaktärsdrag för män man inte vill träffa (och mig):

- visar sig kall

- känslomässigt handikappad

- svårt att uttrycka sig i tal

- humörsvängningar

- dissig

- får dig att känna sig mindre än du är

- "försvinner" istället för att säga tack men nej tack

- har en egenkärhet som inte är nyttig för någon part

- ska alltid ha rätt och kan inte erkänna sina fel

- har svårt att ta kritik och försvarar sig på ett elakt och huggigt sätt

- ger ett nonchalant uttryck

Och ja, hade jag träffat en sådan här man som följer dom här punkterna hade jag blivit fett intresserad. Men grejen att dom visar aldrig det, dom vill visa sig bra och duktiga och som en hyvens kille, sedan kommer storstadsfenomenet in och man är bara en myra i mängden, det finns ju så många andra snygga, roliga och bättre där ute som du inte vill missa, och man kan ju inte gå miste om dom för att man ska binda sig med EN!

Förr i tiden var ju tanken att man skulle hitta just DEN jäntan som man skulle gifta sig med och skaffa familj med, nu verkar målet vara att vara med så många som möjligt innan man hittar den där jäntan/pojkspolingen som man motvilligt ska vara med tills man spyr på det.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag vet bara att jag själv har fallit för denna sjukdomen själv, tro att allt är bättre, gräset är grönare, varför ha en när man kan ha flera?

Har någon botemedel på detta eller vet hur man bli av med denna fastbitna och hemska sjukdom, snälla ge mig recept eller slå mig bara i huvudet?

För jag tycker ärligt talat att det är skit

Håller fortfarande på att kurera och återhämta mig från årets hårdaste bakfylla. Helgens lärdom: Blanda aldrig öl, vin, jägermeister, kahlua, dooleys och minttu under en och samma kväll!

Det var i varje fall en jäkligt lyckad afton med Andreas och trivsam musik. Och vi höll oss som vanlig till våra 3 samtalsämnen: Mat, sex och idol!

När jag cyklat hem imorse så slog bakfyllan till, jag blev helt matt och la mig i soffan och tittade på Så som i himlen och lipade floder för den är så fin.

Fick mer helene-sjöholm sug och laddade ner hela Kristina från Duvemåla-skivan som är sååå bra.

Förresten, det skulle vara intressant att veta vem just DU är dom läser detta smått tråkiga inlägg precis just nu.

Jag har ju faktiskt ingen aning om vem och vilka som läser min blogg.

Så, med detta vill jag att du skriver ditt namn (altenativt även ditt nummer om du är man och snygg)

Förlåt för totalt onödigt inlägg, men även jag  kan ha dåliga dagar.

Snart ensam mamma söker och dagens låt är kristina från duvemåla - min lust till dig.