Nu har jag städat och packat i tre timmar. Mitt rum på birger jarlsgatan är nu relativt utstädat och ser nu faktiskt ganska respektabelt ut.

Men fan vad grejer jag har, det blir till att bära! Har redan gått till mia med en omgång och tryckt in i hennes garderob.

Satt på bussen imorse och tittade ut genom fönstret på träden som for förbi och det knep till i hjärtat av saknad av min familj och - tro det eller ej, min hemstad.

Det är något visst med att landa på ronneby flygplats och kliva ut planer och direkt mötas av en frisk fläkt av blekinge!

Nu är det bara en och en halv vecka till jag får återse min älskade syster, mina hundar och mamma och pappa.

Medans jag städade ut mitt rum så funderade jag mycket på vad som komma skall, det kändes lite som att jag var klar med stockholm.

Men jag vet att när jag varit hemma i karlshamn i cirkus en vecka börja det krypa i kroppen och jag vill "hem" till stockholm.

För stockholm är ju mitt hem, jag har ju bott här i över ett år, jag har haft mitt liv här och alla mina prylar, i karlshamn har jag inte ens ett eget rum längre.. och då vet jag inte riktigt om jag kallar det mitt hem.

Flyttar jag ner till karlshamn för en tid så vet jag att jag kommer sakna stockholm så otroligt mycket att jag kommer nästan dö!

I dont know what to do. At all