Fan vad jag bara vill ha en normalt fungerande hjärna och hjärta som kan ta in glädjeämnen, kärlek och uppskattning samt typ vanliga jävla ting utan att krångla till allting.

Känns som om det liksom inte når fram, det kommer en konstig känsla genom kroppen, det vet jag, men någonstans innan känslan har nått sin fulla kraft så har det tagit stopp nånstans på vägen, någon liten jävla cellvägg som vägrar släppa igenom det goda i mig.

Därför förblir jag ständigt pessimist och vad som än händer så ser jag alltid något negativt i det.

Speciellt, ja lyssna här, speciellt när det gäller män.

Det här med att hitta fel.. jag fattar inte hur jag lyckas??

Tro mig gott folk när jag säger det här men min "perfekta man" (som faktiskt inte är perfekt i något som helst anseende) han finns fan inte, för ingen människa verkar vara så skruvad som jag vill ha den.

eller jag vill inte ens ha han sån!

Mitt skeva förhållanden till män gör också att jag blir en dålig flickvän.

 "Du har fan ingen aning om hur man visar känslor" fick jag höra från min första pojkvän. Då var jag 17 år, då ska man vara dödligt förälskad och såntdär tjafs eller hur?

Jag vet inte om jag fortfarande inte har en aning om hur man visar känslor, jag vet inte ens vad jag ska göra för att väcka upp mitt känsloliv för det måste väl finnas där, alla människor har väl det? visst? hur gör man?

Lär mig

Fan vad jag har börjat gilla nudlar, jag tror att min kropp har vant sig vid att äta dessa, för innan kan jag minnas att jag avskydde dom.

Dock är den enda jag äter Orientalisk i smaken.

Fyfan vad jag stör mig på gamla människor, jo men seriöst alltså.

vafan är deras problem?

Jag tror att stockholms pensionärer är sjukt bittra över att deras liv inte blev som de hoppats, de har åkt alldeles för mycket tunnelbana, och sett för mycket asfalt i sina dagar. Sett för mycket skit helt enkelt.

Men måste dom ta ut det på ungdomar? (jag är tydligen inte ungdom längre för jag är över 20, även fast jag fortfarande ser mig som ungdom och åker Reducerat pris i kollektivtrafiken och inte en jävel ifrågasätter det)

Nejmen kolla. Jag reser mig gärna för åldringar i tunnelbanan, det har jag gjort många gånger, men jag förväntar mig fan ett litet jävla tack, eller åtminstonde att kärringen drar på mungiporna eller ger mig en liten nickning. Jag har fan också problem med rygg och ben, blott 22 år. Men inte fan är det någon som bryr sig om det.

Häromdagen var det en donna som bokstavligt talat körde över mig med rullatorn, alltså rakt över båda fötterna, men sa hon ursäkta? Nej.

Och dom här jävla kärringarna som fortfarande tror att det är nån jävla service på bussarna, alltså... ska ni UT så får ni trycka på Öppna-dörren-knappen. Imorse vad det en tant som stod och skulle ut och väntade på at dörren skulle öppnas, när hon aldrig tryckte på knappen så körde bussen vidare och hon blev helt jävla hargalen och började vråla och skrika åt chauffören. Tryck på knappen, människa. tänkte jag.

Slutligen så tycker jag att de har noll respekt för människor från andra kulturer, så många gånger jag har varit med om kärringar som varit spydiga i kassor och butiker för att kassören kommer från ett annat land.

Jag blir så jävla trött.

Det är inte mitt eller någon annans fel att du inte fattar något av nymodigheter, det är inte mitt eller någon annans fel att du måste trycka på en knapp för att öppna en dörr, det är inte mitt eller någon annans fel att ditt liv är grått, tråkigt, och att du bara träffar människor när du går till ICA, och slutligen är det inte mitt eller någon annans fel att världen och samhället faktiskt har förändrats, kanske inte till det bättre, men det har den.