Fan vad jag bara vill ha en normalt fungerande hjärna och hjärta som kan ta in glädjeämnen, kärlek och uppskattning samt typ vanliga jävla ting utan att krångla till allting.

Känns som om det liksom inte når fram, det kommer en konstig känsla genom kroppen, det vet jag, men någonstans innan känslan har nått sin fulla kraft så har det tagit stopp nånstans på vägen, någon liten jävla cellvägg som vägrar släppa igenom det goda i mig.

Därför förblir jag ständigt pessimist och vad som än händer så ser jag alltid något negativt i det.

Speciellt, ja lyssna här, speciellt när det gäller män.

Det här med att hitta fel.. jag fattar inte hur jag lyckas??

Tro mig gott folk när jag säger det här men min "perfekta man" (som faktiskt inte är perfekt i något som helst anseende) han finns fan inte, för ingen människa verkar vara så skruvad som jag vill ha den.

eller jag vill inte ens ha han sån!

Mitt skeva förhållanden till män gör också att jag blir en dålig flickvän.

 "Du har fan ingen aning om hur man visar känslor" fick jag höra från min första pojkvän. Då var jag 17 år, då ska man vara dödligt förälskad och såntdär tjafs eller hur?

Jag vet inte om jag fortfarande inte har en aning om hur man visar känslor, jag vet inte ens vad jag ska göra för att väcka upp mitt känsloliv för det måste väl finnas där, alla människor har väl det? visst? hur gör man?

Lär mig

 

Anders

19 november 2008 11:30

Det är ju bara du som kan avgöra hur du ska/kan/bör visa känslor. Allt sånt där "du vet ju inte hur man..." är i allmänhet bara ett sätt att säga "Jag tycker du ska bete dig som jag tycker att du ska bete dig". Så länge det är dina känslor så måste det väl vara ditt sätt att känna och uttrycka dom som är rätt. Alla behöver ju inte börja lipa vid åsynen av en vissnad ros.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag har en relation hakar jag upp mig på allt som känns fel och dåligt, som att jag letar efter saker bara för att kunna avsluta nåt, och påbörja nånting annat. När man sedan blickar bakåt tänker jag bara på det bra, på det som betydde nånting....

Efter snart ett år hälsar jag mig själv tillbaka till bloggandet. Väl mött Linnea! ...

Det kan inte krävas mycket i barndomen för att man ska bli känslomässigt rubbad som vuxen. Jag var alltid ett glatt barn, glatt men eftertänksamt.  Hade mycket idéer om hur saker skulle vara och om det visade sig vara fel eller om nån sa emot kun...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...