vid samtalets behag
kvickheten som aldrig tömdes
så bränner din skuldra
men djärvare än jag är
och sa
bara du?
efteråt sover jag och viskar och ler i sömnen
tidlöshetens tid går ut och ögonblicket inser sin svaghet
och ögonen sönderbristade
sinnet i otakt
som blixtskimmer mot varandra
åkte jag ikapp dig
och stormen nådde dig aldrig
men oss
säg mig, minns du dessa veckor
i aftonen och brinner ditt minne i mitt hjärta
och alltid vi och alltid du och jag