vid samtalets behag
kvickheten som aldrig tömdes
så bränner din skuldra
men djärvare än jag är
och sa
bara du?
efteråt sover jag och viskar och ler i sömnen
tidlöshetens tid går ut och ögonblicket inser sin svaghet
och ögonen sönderbristade
sinnet i otakt
som blixtskimmer mot varandra
åkte jag ikapp dig
och stormen nådde dig aldrig
men oss
säg mig, minns du dessa veckor
i aftonen och brinner ditt minne i mitt hjärta
och alltid vi och alltid du och jag

 

Klara

6 mars 2010 15:38

Surfade runt och hamnade här :)
Otroligt vacker dikt, blev verkligen rörd!!!!
Fortsätt att skina.
Klara

http://www.klarakazmi.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag har en relation hakar jag upp mig på allt som känns fel och dåligt, som att jag letar efter saker bara för att kunna avsluta nåt, och påbörja nånting annat. När man sedan blickar bakåt tänker jag bara på det bra, på det som betydde nånting....

Efter snart ett år hälsar jag mig själv tillbaka till bloggandet. Väl mött Linnea! ...

Det kan inte krävas mycket i barndomen för att man ska bli känslomässigt rubbad som vuxen. Jag var alltid ett glatt barn, glatt men eftertänksamt.  Hade mycket idéer om hur saker skulle vara och om det visade sig vara fel eller om nån sa emot kun...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...