din röst
där nerver spelar
och orden jag skriver
som sprickor i muren
som fläckar på en tavla
som spåren i snön
men säg, fanns det inte
kommer du aldrig lämna det åter
och du blir alltid verkligare
alltid mera kropp
alltid mera du, som jag inte kände
när lämnar du dig själv
kom låt mig glöda
och återvända!
alltmera fjärran, alltmera fönster som växer ut mot havet
och skuggor
kom låt mig pröva
jag vill pröva om du finns