Det är så jävla obehagligt att man (ni,vi,du,jag) alltid fokuserar på det negativa, i dom allra flesta sammanhang. 

Det är liksom det som fastnar så att säga, det braiga ventelerar man så mycket lättare ut, man tar in det men det försvinner lika fort som det kom. 

For example, skulle jag få höra 10 bra saker om mig själv och en dåligt, så kommer jag från den dagen alltid minnas det dåliga, det försvinner nog aldrig. Inte för att jag själv tycker så eller tar åt mig, det fastnar bara liksom, motvilligt. 

Det finns så jävla mycket jag inte tycker om, och säkert ännu mer jag faktiskt tycker om. Men det är så jävla mycket enklare att komma på saker man Inte gillar!

Jag tycker inte om när det är kallt, när kunderna ser ner på en, när det är trångt i tunnelbanan, senap, när någon säger åt mig vad jag ska göra, jobba sent, jobba tidigt, när ett barn gråter, illaluktande människor i kollektivtrafiken, folk som blåser rök på en, skrikiga tjejer på krogen, bartenders som tror dom äger världen, människor som inte gillar djur, våldtäksmän, folk som gör det till en grej att alltid försvara cannabis till vilken pris som helst, våld, kristna människor, när människor säger "vi måste ses snart" och aldrig tar ett intiativ, tråkiga människor, storstadssyndromet, när jag inte kan elektronik, småstadsmänniskor, otrevlig kassapersonal, mörrum, folk som tar en för givet, snålhet, orättvisor, att det är grått 75% av året, att jag inte kan åka bil när jag ska nånstans, alla måsten.

Och imorgon? Då ska jag komma på nåt jag gillar