25-års kris, är det den första "vanliga" krisen, eller är det först 30års kris det blir krisigt?

Nåväl, min kris började iallafall med lämna-lillasyster-hemma-medans-jag-var-tvungen-att-åka-till-dagmamma-krisen. Då var jag 6 år och hade 6-årskris. 

Efter det dröjde det ett tag, men sen kom mellanstadiekrisen, det var då dom började bli elaka. Och jag fortfarande var snäll.

Högstadiekrisen handlade mer om revolution mot mina underbara föräldrar, trots att det var alla andra människor som gjorde mig illa. (förlåt mamma)

När jag tagit studenten så fick jag en ny kris, vad ska jag göra med mitt liv-krisen.

Sedan vill-ha-en-pojkvänkrisen, bli-ihop-krisen, flytta-ihop-krisen, flytta-isär-krisen, och flytta-till-stockholm-krisen.

Efter 3 månader i Stockholm fick jag flytta-hem-krisen, och i samband med det göra-slut-krisen.

Efter drygt ett år i Stockholm fick jag måste-flytta-hem-men-vill-inte-krisen. 

Så jag stannade i Stockholm. 

Nu, fyra år senare har jag bara kris. 

livskris

livslust?

livskris