Det finns tillfällen då jag skäms över att vara svensk.

Här kommer ett flertal exempel om vad som är typiskt svensk.

Igår t ex så stod jag i kön på åhlens, jag stod ett tag o när jag var framme vid kassan så går kassörskan helt plötsligt, utan ETT LJUD! sätter inte upp nån skylt, tittar inte ens på mig, utan bara går. jaha tänkte jag, hon ska väl hämta nåt, kön bakom mig blev längre och det stod nu 3 stycken bakom mig.

Kassörskan kom aldrig tillbaka, o den andra kassörskan som ståd mitt över på andra sidan vände sig om o ja: men oj, kom över till mig här istället!

Då jävlar ska ni se! personen sist i kön gick med snabba steg, och efter dom andra jävlar skatorna och ställde sig, och jag, som faktiskt hade stått o väntat på min tur i 15 minuter, först, hamnade helt plötsligt.. ja.. Sist!

Hur är hjärnan uppbyggd hos såna människor? När ska folk lära sig att inte vara så jävlar ego och följa lite oskrivna lagar och vanligt jävlar folkvett!?

Lika dant i mataffärer så är det ALLTID så. Och när man går förbi någon i en mataffär, och en person kanske står lite ivägen.. istället för att säga "ursäkta jag ska bara komma förbi" så bokstavligt KNÖLAR människan sig förbi och tror sig vara obemärkt, när man till sist får en jävla armbåde i ryggen.

Ett exempel till är när jag stod i kön, (ja jag står ofta i köer) till att handla mat. framför mig stod en butter svenne-gubbe o la upp sina varor. jag hade min korg lite lutad på stället där man ställer de tomma korgarna, när han hade packat upp alla varor skulle han naturligtvis ställa sin korg där, jag såg inte det men märkte helt plötsligt att det var nån som puttade på min korg, då ser jag honom, smått blängandes på mig bokstavligen TRYCKA ner korgen för att knuffa bort min! Han kunde inte säga ett jävla ljud, utan bara blängde o tryckte borg min korg! ALLTSÅ!?!!?!? hur svårt kan det vara att säga ett jävla ursäkta?

Hur svårt kan det vara att le mot en människa man inte känner, ens att titta i en främlings ögon ses fan som stötande.

Alltså det där med att mammor säger till sina barn "Prata inte med främlingar" tar ju för fan svenska folket som en jävla REGEL som sitter i till dödsdagar!

Nej ni.. Tvi.

Tvi på er.

 

fairy

25 mars 2009 23:06

haha känner igen den känslan alltför väl!
Vi får starta med att vara så osvenska vi kan!

Men det ironiska är att när ngn annan "främling" ler eller pratar med en så anser man själv att personen är knäpp

självklart beroende på situationen...but still.

Its crazy!

Svenskar är förtryckta av sig själva.

gillar dinna inlägg Linnea!
Hoppas du mår bra.

Kram
/s

http://ochjag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag har en relation hakar jag upp mig på allt som känns fel och dåligt, som att jag letar efter saker bara för att kunna avsluta nåt, och påbörja nånting annat. När man sedan blickar bakåt tänker jag bara på det bra, på det som betydde nånting....

Efter snart ett år hälsar jag mig själv tillbaka till bloggandet. Väl mött Linnea! ...

Det kan inte krävas mycket i barndomen för att man ska bli känslomässigt rubbad som vuxen. Jag var alltid ett glatt barn, glatt men eftertänksamt.  Hade mycket idéer om hur saker skulle vara och om det visade sig vara fel eller om nån sa emot kun...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...