För flera år sedan skrev jag dagbok på helgon, under flera års tid. Det är ganska intressant att läsa igenom de inläggen ibland, jag minns exakt hur jag kände i det ögonblicket jag skrev inläggen. Hopplösheten liksom, ensamheten, att aldrig känna att någon riktigt är på min sida.

Precis den känslan känner jag nu. 

Vet att jag har en som backar mig, oavsedd vad. Men hon finns 60 mil ifrån mig. Känns väldigt tungt i hjärtat just nu.. Svårt.