Jag står på jobbet och då får man inte blogga. Men jag har faktiskt rast.

Nu tänks det alldeles för mycket här, till och med när jag knådar och trycker så tänks det. Kan liksom aldrig slappna av i huvudet.

Bekymmersrynkan blir allt djupare.

Klarar inte riktigt av förändringar, men överlever inte om jag inte får någon snart.

Skulle faktiskt vilja

men kan inte