Nu är sommaren här och jag har två dagar på jobbet kvar, det är skitvarmt och fint ute och folk sitter och äter i solen och jag sitter inglasad och bara stirrar ut.

Men ser jag fram emot en sommar i Blekinge, lantlolla som jag är.

Jag längtar sjukt mycket till Öland roots också. Och Turkiet!

Känns som om denna sommaren kommet gå orättvist fort och innan jag vet ordet av är jag tillbaka på jobbet igen.

Midsommar var iallafall trevligt. Vi var ute i Tyresö slott och åt sill och potatis (jag åt tonfisk för sill är det äckligaste jag vet, näst efter senap, TÄNK ER DÅ SENAPSSILL!)

Vi hann undan regnet och åkte hem till Sarbi och satte oss och inhalerade drycken öl.

Folket fylldes på och vi spelade för det mesta svenska fina bitar medans regnet öste ner utanför altanen.

När regnet hade avtagit satte vi på grillen och jag fick chans att låta befolkningen smaka min otroooliga Västerbottenostpaj (som jag snott av fantastiska Per Morberg)

När alla munnar var mätta fortsatte det hysteriska tömmandet av ölflaskor och vi höll väl på till tretiden innan vi blev trötta och slocknade.

Dagen efter åkte Sarbi till Prag och vi ska inte ses på nästan tre veckor.

Det värker i mitt hjärta av visshet att jag inte får vakna upp med honom på evigheters evigheter.

Samtidigt som jag på något sätt tycker och tror att det är bra att vi är ifrån varandra.

Det ständiga tjaffset som tär på en och som gör så att man börjar tvivla på relationen även fast man vet att man inte kan vara utan personen.

Det har varit och är fortfarande way to much drama i vår relation, det får en att fundera på om det kommer bli något långvarigt, samtidigt som det kanske "håller glöden vid liv" (?)

Jag läste någonstans att Tristess i förhållandet är mer ödestigande än Bråk och dispyter. Jag vet inte om det stämmer.. dessa bråk och dispyter kanske infekterar relationen så pass mycket att den till slut är helt förstörd? Den kärleken som fanns där har på något sätt ätits upp av tjaffsbakterier.

Det är jobbigt att gå omkring i en "jag älskar dig" och "jag tål dig inte" bubbla och det är antingen eller.

Men det kniper i hjärtat, det gör det.

 

fairy

11 juli 2009 22:35

vilken vacker bild, ett par i kärlek.
dina inlägg intresserar mig.
hoppas allt är ok.
kram
s

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag har en relation hakar jag upp mig på allt som känns fel och dåligt, som att jag letar efter saker bara för att kunna avsluta nåt, och påbörja nånting annat. När man sedan blickar bakåt tänker jag bara på det bra, på det som betydde nånting....

Efter snart ett år hälsar jag mig själv tillbaka till bloggandet. Väl mött Linnea! ...

Det kan inte krävas mycket i barndomen för att man ska bli känslomässigt rubbad som vuxen. Jag var alltid ett glatt barn, glatt men eftertänksamt.  Hade mycket idéer om hur saker skulle vara och om det visade sig vara fel eller om nån sa emot kun...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...