Oj, det var jävligt länge sen jag var här inne sist.

Just nu består mina dagar av att sitta och låta timmarna gå och vänta på semestern då jag kan åka hem från den här förbannade skitstaden. (ja jag tycker att den är det just nu)

Jag vet inte vad jag ska göra med dessa olustiga känslor jag har i kroppen just nu, känslan av att sitta fast, jävligt fast, på ett ställe man inte alls vill sitta. Man har så mycket ställen man vill till men man sitter helt enkelt bara fast.

Mitt liv går i en jämn våg och ingenting händer.

Vad som ska hända vet jag inte, någon slags förändring? Men även om jag får möjlighet till förändring är chansen stor att jag inte gör någonting åt det.

Men om jag nu gör något drastiskt så kommer känslan av att sitta fast infinna sig väldigt fort igen, varför är det så?

Det finns ett ord för såna som mig och det är KRONISK MISSNÖJD.

Är det någon som förstår vad jag menar?

 

fairy

30 maj 2009 21:27

Hm...både ja och nej.

Jag har mina perioder där jag och bara jag bestämt mig för att allt är skit.
Inget är kul och allt är bara tråkigt helt enkelt.

Men det tragikomiska med den situationen att det bara är jag och ingen annan som kan förändra min syn på tillvaron.

Tanken är skapande, umgås med positiva människor så kommer det smitta av sig.
Och försök "lura" dig själv till att allt är bra så blir det bättre och bättre.
Trust me it works.

http://ochjag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag har en relation hakar jag upp mig på allt som känns fel och dåligt, som att jag letar efter saker bara för att kunna avsluta nåt, och påbörja nånting annat. När man sedan blickar bakåt tänker jag bara på det bra, på det som betydde nånting....

Efter snart ett år hälsar jag mig själv tillbaka till bloggandet. Väl mött Linnea! ...

Det kan inte krävas mycket i barndomen för att man ska bli känslomässigt rubbad som vuxen. Jag var alltid ett glatt barn, glatt men eftertänksamt.  Hade mycket idéer om hur saker skulle vara och om det visade sig vara fel eller om nån sa emot kun...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...

Väldigt surrealistiskt nu. Sitter ensam på Muffinbakery på Östermalm, det är nästan helt fullt här fast alla är tysta. Ur högtalaren spelas en fransk sorglig låt, antagligen om kärlek. En läser tidning. En sippar på en juice. En sitter med sin ...